deliriumrumba har aldrig varit min vals
men min far däremot
han har gurglat skärselden med öppen mun
till den grad
att lava har runnit ut ur hans kroppsöppningar
han har legat i kvävande krämpor
kommit inspringande till mitt rum mitt i natten
sönderstucken av bålgetingar och uttröttad av
diverse bortomjordiska plågor
”är det mitt nötskal som försluter honom?” tänkte jag då
gång efter gång
”skjut mig i såna fall
här och nu:
pang!”

på andra sidan morgonen vilar en ny dag
den ligger förtöjd strax intill ärren på min rutnätspanna
den bjuder på allsköns illusioner:
nybryggt kaffe
ett glas apelsinjuice
en rykande scones
och en dag innanför arbetslivets outtröttliga silhuett

tänk om jag skulle ge illusionen en chans
iklä mig min finaste kostym och tända
rökelse på kontoret
vanilj invävd i bästa ceylonkanel
och bara låta livet passera revy

eller så fortsätter jag ligga kvar här
i soffan med min söndertrasade illusion
lyssnar till hur Amaroneflaskorna krossas mot väggen
boom,
boom,
boom!