Spegelvänt

Kvällen är ett urverk 
En dagslända utan vingar 
Jag känner hur jag isoleras 
från världen inuti mig 
Hur ebb och flod flätas samman 
till en snara som varsamt träs om 
min hals 

Ett cigarettetui i silver 
blänker till i Kairos nedlusade kvarter 
Där står hon 
bakom gardinen 
och drar halsbloss av gårdagen 
Som om tiden inte fanns 

4/4

då tiden var inne kastade solen sina strålar över gatans fotavtryck: dessa fallfärdiga hus av damm. hon som en gång stapplade fram på stadens gator, våra gator. han som eftergivet följde hennes fotspår. kråkorna och deras porösa ägg. det knastrar under fotsulorna när vi dricker gårdagen. allt är sig likt. klockorna vrids åt motsatt håll. fåglarnas tystnad låter sig vänta. nu, bara en timme från att diset träder in. steriliserade drömmar.

Haväng

Jag ligger på rygg, som morgondis
Reser tid genom moln

Från ovan glimtar en uppskuren dimridå

Vi går ut på bryggan
och hoppar i den böljande himlen

Jag lägger min handduk om dina axlar
Du söker värmen från min kropp
Trär av din pansar
som förbrukad jord

Jag fångar regnbågslax åt oss
medan elden knastrar

Havssaltet stänker från ovan

Och vi drar halsbloss av varandra
som två arroganta tonåringar

Kuststaden

Sträckan mellan villan och hamnen
Nästan lika lång som vallgraven mellan
Viken och Höganäs

Du lät mig följa med i din belånade Mercedes
som inte var förenlig med en brandmans lön

“Bor vi inte i en fin stad?” kunde du säga
medan havssaltet slog mot framrutan

Du var så stolt över din bil
Den var en förlängning av dina vårdslösa drömmar

Donna Clara och Caramba
Namnen på båtarna som stod på hamnparkeringen

Varje gång vi stannade framför dem
Upprepade du deras namn

Donna Clara
Caramba

Donna Clara
Caramba

Just i den ordningen