Innan konglomeratet lade sin kalla kropp över oss

Jag kör genom barndomens Västra Ämtervik
Det är augusti månad
Nejderna är ännu gröna
Sjöbrisen varm och torr

Längs med landsvägen skymtar en lokal Icabutik
En gång i tiden var det min lilla lanthandel
Då stod den på egna ben
under annat namn

I butiken arbetade en äldre herre 
med vit keps och vitt förkläde 
Jag vill minnas 
att han tog mindre än en krona 
för en frukostbulle 

När vi cyklade hem med våra bullar
fanns fortfarande en förhoppning
En vacker villfarelse

Vi bredde bullarna med smör och marmelad,
tuggade varsamt i oss den gräddade degen
Lät smulorna trilla ner på golvet
som snöflingor

små bitar av svunnen tid

21:45

Hemkommen efter löprundan 
Svetten droppar på parketten 
Mörkret har kramat sig fast runt 
träd och radhus 
Det enda som hörs är de knastrande svettdropparna 
och ljudet av min tinnitus 

I dag spelade Elfsborg oavgjort mot Hammarby 
Halmstad vann över Norrköping 
AIK över häcken 

Stefan Löfven avgår som statsminister 
En engelsk muslim med helskägg 
vill att Talibanerna ska gå hårdare åt 
afghanerna 
Det räcker inte med piskor och sharia 

Medan somliga ser sig som vinnare 
andra motsträviga förlorare 

knäcker jag en öl och lyssnar på Mahlers 
Symfoni nummer 4 

Jag bländas av mittenpartiet 
Det utplånar mitt örontjut 

Bakom gallret

Om jag vore fri skulle jag sörja mina bojor

om Andalusien låg i Skåne skulle jag måla

om vin vore kranvatten hade jag badat varje kväll

om teveapparater vore fönster hade jag låst alla dörrar

om galenskap var ett naturligt tillstånd hade morgontidningen tråkat ut mig

om minnen vore vykort hade jag skrivit för länge sen

om sanning vore lögn skulle hon fortfarande älska mig

mig och ingen annan

om laxfjäll vore guld skulle haven aldrig glimma

om skogen låg skövlad hade får och hästar betat tillsammans

om skogen låg skövlad skulle vi sörja

samtidigt gäldjas åt nya horisonter

om skogen låg skövlad hade vi tvingats möta oss själva

säga ”Hej! Dig har jag hört talas om”

om frid växte på träd skulle jag odla mig en trädgård

jag skulle ligga i skuggan av träden

lyssna till vinden, känna orden formas

inuti mig

01:19

Teven står och flimrar

Gatlyktorna i parken är sedan länge utslocknade

Radhusen sover

Någon enstaka katt tassar runt i rabatterna

på jakt efter mening

I morgon är en ny dag

Det är i alla fall vad som sägs

Charlie Parker

Det är som att tonerna skär igenom mig 

som ett samurajsvärd som klyver argentinskt oxkött

in på bara märgen

.

Vi ger oss in i leken

Öppnar buren till tigrarna

Ber om att få be om nåd

.

I samma stund som zenmunkarna sitter högst uppe på berget

och inmundigar livets härlighet, råhet och allt där emellan

.

ber jag om att få Charlie Parker återuppstånden

Att han ska väcka mig om morgnarna

Dra bort mitt täcke och fråga

om jag vill med på lite 

.

be bop da da da

da da da

da da daaaaaaaaaa

Till allt som varit dött

Sensommaren. Den tid på året då jag för en stund finner sinnesro. Ett svalkande hölje lägger sig över det brinnande klotet: det som får mig att ännu ett år uthärda Nordens karga nejder. Som erinrar oss om att vi inte är förmer än det solsvedda ökenfolket. 

Vi sträcker ut våra händer och tungor, lapar i oss det liv som tillfaller oss. Bunkrar inför skrala tider. 

 Sen händer något. Du står där, en dag i juli månad, marinerad i barnskrik på den fullbelagda stranden. Det är en fiktiv värld du befinner dig i: nedpackade smörgåsar, kaffetermosar i stål som är för heta att ta i efter att ha legat i solen, kylväskor med glass, kalla drycker och kanelsnäckor. En kaosartad tillvaro, dränerad på tid och rum.

Människor flyr sina städer, sina hem, sig själva. Kvar i de soldränkta stadskärnorna rör sig kufarna. De med linnekostym, panamahatt och lädersandaler. De med tunt hår och mjölkvit hy. De som människorna aldrig ser i nyktert dagsljus, som lika gärna kan ha sin hemvist i en centralt belägen sekelskiftslägenhet vid Stortorget, som i en nedgången hyresetta på Linero. De stryker längs med husfasaderna, gör sig så små och osynliga de bara kan.

Och så kommer det en dag, i brytpunkten mellan augusti och september, då den friska luften väller över de sönderbrända trädtopparna, som nu ruskas om, till den grad att grönskan sakteligen börjar falla av. Du ser det inte då, men du vet.