Naivitetens symfoni, D-moll

hoppet är en återkommande gäst
som suger livet ur ruinstädernas uttorkade kaktusblommor,
fingrar på sömnlösheten och
skanderar kampsånger om buddhistiska munkar
indränkta i bensin och artificiella drömmar

men vad är egentligen meningen med att ge hoppet husrum?
rovfåglarna har alltid ätit sig mätta på små duvor
lejonen på antiloper
vem säger att vi är annorlunda?
vem har påstått att du och jag någonsin
kommer gå en annan väg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s