min farbror Ture brukade stå
på Malmbryggan i Höganäs
och fiska torsk på 60-talet

det var på den tiden
då torskbeståndet var bra
och man kunde komma hem med
kassar fulla med fisk

han brukade släppa ner robusta
pilkar på närmre 60 gram
och låta dem sjunka till botten
därefter drog han in linan
och väntade spänt på hugg

det gick rykte i stan om att
det låg odetonerade bomber från 2:a världskriget
på sanddynorna under Malmbryggan
det var nonsens enligt farbror Ture,
ren och skär nonsens
fabricerat av de efterblivna alkisarna
på torget

Ture vevade sakta och följsamt sin
Ambassadörrulle
ryckte emellanåt med spöet
som för att simulera rörelsen av
en skadad fisk

farbror Ture fick oftast napp
men han sparade aldrig fisken
utan kastade tillbaks den
när den hade nått bryggan

en kusin till Ture brukade
ge sig på honom när han kom
hem från sina fisketurer

hon beskyllde honom för djurplågeri
enligt henne var det inhumant
att framkalla dödsångest hos fisken
när den ändå inte skulle brukas som föda

men ingen ifrågasatte fisken

aldrig att någon frågade
vilka avsikter torsken hade
när den satte sina huggtänder i
pilken

som farbror Ture gav liv åt
med sina precisa spöryck
någon gång i mitten av 60-talet

kan du ta en smäll, 
en sån där redig käftsmäll 
som ger din spruckna läpp smaken av 
förmultnade körsbär, 
utan att du faller i gråt? 

kan du göra en armhävning utan att behöva 
sjukskriva dig dagen efter till följd av träningsvärk? 

kan du ta fajten om ett gäng Adidas-riddare slänger 
okvädesord efter dig på väg hem från Netto? 

kan du leva med att du aldrig kommer få ihop 
kontantinsatsen till den där innerstadslägenheten? 

kan du läsa en dikt som inte handlar om medelklasstristess 
och fräscha kvinnor som trånar efter skröpliga kulturmän? 
såna män vars kulor hänger långt ner från kroppen 
och skrapar mot asfalten när de går 

vågar du påstå offentligt att Charles Bukowski var ett fyllesvin 
men att han åtminstone såg världen med nyktra ögon? 

har du modet att dra två vinare efter jobbet en fredagskväll 
och erkänna för dig själv att smaken är sekundär? 

tänk efter 
riktigt noga! 

När jag skriver detta lyssnar jag på Velvet underground- 
”Lonesome cowboy Bill”- 
och har tre Tuborg innanför bröstet 

och jag känner att jag hade tagit vem som helst av er 
att jag är helt jävla oslagbar 

Kvällen är ett urverk 
En dagslända utan vingar 
Jag känner hur jag isoleras 
från världen inuti mig 
Hur ebb och flod flätas samman 
till en snara som varsamt träs om 
min hals 

Ett cigarettetui i silver 
blänker till i Kairos nedlusade kvarter 
Där står hon 
bakom gardinen 
och drar halsbloss av gårdagen 
Som om tiden inte fanns 

då tiden var inne kastade solen sina strålar över gatans fotavtryck: dessa fallfärdiga hus av damm. hon som en gång stapplade fram på stadens gator, våra gator. han som eftergivet följde hennes fotspår. kråkorna och deras porösa ägg. det knastrar under fotsulorna när vi dricker gårdagen. allt är sig likt. klockorna vrids åt motsatt håll. fåglarnas tystnad låter sig vänta. nu, bara en timme från att diset träder in. steriliserade drömmar.

Och plötsligt

vaknar du upp i Andalusien

Och du inser

att havssaltet inte går

att förädla

På buss 219 mot Helsingborg.

Det

Jag brukade luta pannan mot den kalla glasrutan.
Betrakta hur asfalten fläktes upp av farten.

Mitt huvud rullade på vägen
som ett femte hjul.

Ofta undrade jag
om jag nånsin skulle komma hem
igen.

Jag ligger på rygg, som morgondis
Reser tid genom moln

Från ovan glimtar en uppskuren dimridå

Vi går ut på bryggan
och hoppar i den böljande himlen

Jag lägger min handduk om dina axlar
Du söker värmen från min kropp
Trär av din pansar
som förbrukad jord

Jag fångar regnbågslax åt oss
medan elden knastrar

Havssaltet stänker från ovan

Och vi drar halsbloss av varandra
som två arroganta tonåringar