Alltings början föds ur ett långdraget slut

Uncategorized

Snön har fallit och du är redan här.

Jag känner inte längre igen mig själv.

Du säger att jag inte heller känner igen mig själv.

Radion. Du vrider på reglaget. Söker den rätta frekvensen.

I den skorrande kakafonin hörs ett okänt språk.

Ryska? Det måste vara ryska. Kan inte vara något annat.

Det är 1993. Jag har hunnit fylla 8 år.

Det var här allt började.

Strax intill det närbelägna slutet.

Vi bodde vägg i vägg. Kunde höra varandra

genom de tunna lägenhetsväggarna. 

Vi kupade våra händer. Knackade mot de blommiga tapeterna.

Knack-knack-knack.

Vem där?

Sommaren i city

Uncategorized

Tänk om solen var en illusion

Om allt det vi upplevt tillsammans i staden

inte varit något annat

än en köldskadad hägring

En gång gick jag genom centrala Helsingborg

Det var högsommarvärme

Syrsorna landade på de feta männen i nätbrynja

som alltid satt på uteserveringarna och drack 

avslaget kaffe

En efter en efter en

landade dessa bibliska varelser på 

de feta männen i nätbrynja

Och jisses vad de skrek!

De slog vilt omkring sig med sina stora,

otympliga arbetarlabbar 

Syrsorna flög in i en strid ström

En efter en landade de på 

de feta männen i nätbrynja

Bet dem

Snirklade sig in under deras nätbrynjor

Dränkte sig i kaffekopparna

Ja, så vedervärdiga var de

att de feta männen i nätbrynja nog önskade

att allt bara var en otäck dröm

Och hade solen varit en illusion

hade varken syrsorna 

eller männen i nätbrynja undrat 

vad som komma skall

Jacques

Uncategorized

Om nätterna tänker jag ofta på Jacques 
’Undrar vad Jacques gör i detta nu’, 
kan jag komma på mig själv 
med att undra 
Jacques skrev en gång 
att han levde i Malmö 
i en vardagsvärld, den enda värld 
han visste utseendet på 
För Jacques var Malmö världen på jorden 
Det var där betonghusens fönster lyste som 
himlastjärnor över Lindängen 
Det var där en ung narkoman kunde skjuta upp 
i Kungsparken 
– Needle park- 
utan att tuggas sönder av gentrifieringens 
spänstiga käkar 
I det domedagskluster vi en gång kallade Malmö 
fanns en gång en man vid namn Jacques 
Han utstrålade ett nattmörker 
som bara går att se 
i gatlyktans sken 

Innan konglomeratet lade sin kalla kropp över oss

Uncategorized

Jag kör genom barndomens Västra Ämtervik
Det är augusti månad
Nejderna är ännu gröna
Sjöbrisen varm och torr

Längs med landsvägen skymtar en lokal Icabutik
En gång i tiden var det min lilla lanthandel
Då stod den på egna ben
under annat namn

I butiken arbetade en äldre herre 
med vit keps och vitt förkläde 
Jag vill minnas 
att han tog mindre än en krona 
för en frukostbulle 

När vi cyklade hem med våra bullar
fanns fortfarande en förhoppning
En vacker villfarelse

Vi bredde bullarna med smör och marmelad,
tuggade varsamt i oss den gräddade degen
Lät smulorna trilla ner på golvet
som snöflingor

små bitar av svunnen tid