Har du hört om Kerouac – Kerouac! – strömmar ur Ulf Lundell genom mina högtalare ut i det rum som jag sedan länge lämnat eftersom jag var på väg långt innan Lundell slog sig ner i den Österlenska myllan och drack sig as kalas på vin samtidigt som han plockade ut sin Aston Martin ur garaget för att fylla på vindepåerna i Simrishamn och hade oturen att på vägen stöta på en polisbil vars innandöme ville att han skulle blåsa i ett plaströr tunnare än överarmen på en thailändare Och eftersom jag själv dricker (betydligt) mer än vad nöden kräver kan jag inte sitta med i folktribunalen och spotta och hytta åt allt som är dekadent och vanställt i denna värld eftersom jag då öppet skulle erkänna att jag aldrig hört om Kerouac – Kerouac! för det har jag ju och i flera avseenden befinner jag mig i de mest bortglömda av ökenområden i Mexiko med meskalinets magiska molekyler bubblandes innanför min hud Och medan domarna står ute på gården i sina svarta kappor och gräver meterdjupa gropar som vi alla en dag ska falla ner i väljer jag att låta galenskapen förblinda mig fullständigt Jag fyller groparna med min billiga blended Whisky som jag köpte i Helsingør och tillsätter all världens narkotikaklassade preparat För vi behöver inte leta utanför de receptfria domänerna för att inse att världen är lika galen som den är bortglömd.
Författare: henrikroslund
Kirkegaard snurrar i min skalle som en chilifrukt i en mixer
UncategorizedKlockan är 00:18
Mina texter utspelar sig oftast vid den här tiden
Det är då världen ligger under täcke,
drömmer om jordbävningar i New York,
om syrsors symfonier i Tanger
Jag lyssnar på Jazz
John Coltrane för att vara exakt
Soul eyes för att vara retsamt specifik
Jag finns
alltså är jag
Jag är
alltså var jag
Alltings början föds ur ett långdraget slut
UncategorizedSnön har fallit och du är redan här.
Jag känner inte längre igen mig själv.
Du säger att jag inte heller känner igen mig själv.
Radion. Du vrider på reglaget. Söker den rätta frekvensen.
I den skorrande kakafonin hörs ett okänt språk.
Ryska? Det måste vara ryska. Kan inte vara något annat.
Det är 1993. Jag har hunnit fylla 8 år.
Det var här allt började.
Strax intill det närbelägna slutet.
Vi bodde vägg i vägg. Kunde höra varandra
genom de tunna lägenhetsväggarna.
Vi kupade våra händer. Knackade mot de blommiga tapeterna.
Knack-knack-knack.
Vem där?
Sommaren i city
UncategorizedTänk om solen var en illusion
Om allt det vi upplevt tillsammans i staden
inte varit något annat
än en köldskadad hägring
En gång gick jag genom centrala Helsingborg
Det var högsommarvärme
Syrsorna landade på de feta männen i nätbrynja
som alltid satt på uteserveringarna och drack
avslaget kaffe
En efter en efter en
landade dessa bibliska varelser på
de feta männen i nätbrynja
Och jisses vad de skrek!
De slog vilt omkring sig med sina stora,
otympliga arbetarlabbar
Syrsorna flög in i en strid ström
En efter en landade de på
de feta männen i nätbrynja
Bet dem
Snirklade sig in under deras nätbrynjor
Dränkte sig i kaffekopparna
Ja, så vedervärdiga var de
att de feta männen i nätbrynja nog önskade
att allt bara var en otäck dröm
Och hade solen varit en illusion
hade varken syrsorna
eller männen i nätbrynja undrat
vad som komma skall
Längtan av att vilja försvinna
UncategorizedHamnvakten har gått hem för kvällen
Det är jag och mina grabbar
VI smyger oss fram
Klättrar upp på den kalla hamnkranen
Smeker dess kropp
som de kvinnor vi varje natt drömmer om
att få vidröra
Tittar ut över ett stilla Öresund
Det spegelblanka vattnet
Stjärnorna gömmer sig långt där nere
Det är bara att hoppa i
Jacques
UncategorizedOm nätterna tänker jag ofta på Jacques
’Undrar vad Jacques gör i detta nu’,
kan jag komma på mig själv
med att undra
Jacques skrev en gång
att han levde i Malmö
i en vardagsvärld, den enda värld
han visste utseendet på
För Jacques var Malmö världen på jorden
Det var där betonghusens fönster lyste som
himlastjärnor över Lindängen
Det var där en ung narkoman kunde skjuta upp
i Kungsparken
– Needle park-
utan att tuggas sönder av gentrifieringens
spänstiga käkar
I det domedagskluster vi en gång kallade Malmö
fanns en gång en man vid namn Jacques
Han utstrålade ett nattmörker
som bara går att se
i gatlyktans sken
Långt, långt bort
UncategorizedNatten
sprider sig tungt
Ankorna har slutat väsnas
Skördetröskorna går på tomgång
och vägarna gapar tomma
som övergivna frostfält
Det som fanns i går
är nu en blek kopia
av morgondagen
Obetitlad
Uncategorizedgick in i
ödehuset
När minnena kom till mig
valde jag mörkret
Jag ville inte utsätta mig själv
eller eller dig
för det som gömmer sig
bortom gårdagen
Jord under mina naglar,
en halv flaska Armagnac,
en halvt upprökt cigarr
Morgondagen
ser ut att vänta

En dag i september
Uncategorized