Alltings början föds ur ett långdraget slut

Snön har fallit och du är redan här.

Jag känner inte längre igen mig själv.

Du säger att jag inte heller känner igen mig själv.

Radion. Du vrider på reglaget. Söker den rätta frekvensen.

I den skorrande kakafonin hörs ett okänt språk.

Ryska? Det måste vara ryska. Kan inte vara något annat.

Det är 1993. Jag har hunnit fylla 8 år.

Det var här allt började.

Strax intill det närbelägna slutet.

Vi bodde vägg i vägg. Kunde höra varandra

genom de tunna lägenhetsväggarna. 

Vi kupade våra händer. Knackade mot de blommiga tapeterna.

Knack-knack-knack.

Vem där?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s