Om nätterna tänker jag ofta på Jacques 
’Undrar vad Jacques gör i detta nu’, 
kan jag komma på mig själv 
med att undra 
Jacques skrev en gång 
att han levde i Malmö 
i en vardagsvärld, den enda värld 
han visste utseendet på 
För Jacques var Malmö världen på jorden 
Det var där betonghusens fönster lyste som 
himlastjärnor över Lindängen 
Det var där en ung narkoman kunde skjuta upp 
i Kungsparken 
– Needle park- 
utan att tuggas sönder av gentrifieringens 
spänstiga käkar 
I det domedagskluster vi en gång kallade Malmö 
fanns en gång en man vid namn Jacques 
Han utstrålade ett nattmörker 
som bara går att se 
i gatlyktans sken