våra ord är antika

det är som om hösten drog med sig Rom

nedför branten

och aldrig lät henne komma på fötter igen

restaurangerna stänger

stormen drar in

ingen mer tortelloni

no macchiato

fin!

vi talar i kluvna tungor

skriver våra namn på

förbrukade tunnelbanekort

och iklär oss patronbälten

du ser ut som Clintan

jag som en lemlästad mujahedin

vi skrattar

vi känner vinden slå mot våra

hårdhudade nackar

och alla dessa fåglar

som hånler i skyn

när vi går förbi betongväggen

nedklottrad med kärleksbudskapet

“Roma merda!”