Skoningslöst sprätter jag upp natten

Spejar vaksamt efter mörkhyade varelser

Jag ser hur de tränger sig in

Inte den massivaste av dörrar kan hålla dem ute

Inget i den blänkande metallen

får dem att lämna de dunkelt upplysta rummen

Ljudet av en dov smäll

Lukten av intorkat krut lägger sig

som en blomkrans runt min hjässa

Varsamt närmar det sig:

mörkret

Som i svart

Som i en vacker, svart natt