Skoningslöst

Skoningslöst sprätter jag upp natten

Spejar vaksamt efter mörkhyade varelser

Jag ser hur de tränger sig in

Inte den massivaste av dörrar kan hålla dem ute

Inget i den blänkande metallen

får dem att lämna de dunkelt upplysta rummen

Ljudet av en dov smäll

Lukten av intorkat krut lägger sig

som en blomkrans runt min hjässa

Varsamt närmar det sig:

mörkret

Som i svart

Som i en vacker, svart natt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s