Otidsenlig poesi

2 reaktioner på ””

1. 

   Yeah!! Snyggt! Älskar pendlingen i känslolägen (ain’t that life?), och det känns skönt att den avslutas svävande i uppåtpendlingen! Tack!

   GillaGillad av 1 person

2. 

   Tack ska du ha, Stefan! Kul att höra ifrån dig.

   GillaGilla

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (obligatoriskt) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (obligatoriskt)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.

Δ