Lund

Ni kanske undrar vad jag gör här.

Varför jag fortfarande rör mig i denna stad

bland medeltida hus och utnött gatsten.


Kanske undrar ni om jag aldrig tröttnar

på kyrkornas skälvande klockringningar.


De miljömedvetna cyklisterna

som viner förbi.


Skärvorna från nittiotalet:

caféerna med överfulla askfat

de gamla replokalerna

de vilsna männen i helskägg

med Kapitalet fastkilad under armen.


För er var denna stad inte mer än ett tillfälligt nedslag.

En betald bostadsrätt inne i centrum

som sålde sig själv efter några år.

Ett obetydligt led i metamorfosen.


För mig var det världens längsta resa.

Och jag känner än i dag

hur mina svedda vingar värker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s