Kråkorna svävar majestätiskt över himlen 
Kraxar sina halsar ur led 

De är våra barn i svart 
som väver mörkret ovan och inuti oss 
Förvandlar trista sommardar till stillsam höst 

Vi glömmer lätt bort 
att de en dag är borta 
Att de en gång 
var en del av oss 

Och vi vet
att materiella former
inrymmer tankar
tankar
tankar