min farbror Ture brukade stå
på Malmbryggan i Höganäs
och fiska torsk på 60-talet

det var på den tiden
då torskbeståndet var bra
och man kunde komma hem med
kassar fulla med fisk

han brukade släppa ner robusta
pilkar på närmre 60 gram
och låta dem sjunka till botten
därefter drog han in linan
och väntade spänt på hugg

det gick rykte i stan om att
det låg odetonerade bomber från 2:a världskriget
på sanddynorna under Malmbryggan
det var nonsens enligt farbror Ture,
ren och skär nonsens
fabricerat av de efterblivna alkisarna
på torget

Ture vevade sakta och följsamt sin
Ambassadörrulle
ryckte emellanåt med spöet
som för att simulera rörelsen av
en skadad fisk

farbror Ture fick oftast napp
men han sparade aldrig fisken
utan kastade tillbaks den
när den hade nått bryggan

en kusin till Ture brukade
ge sig på honom när han kom
hem från sina fisketurer

hon beskyllde honom för djurplågeri
enligt henne var det inhumant
att framkalla dödsångest hos fisken
när den ändå inte skulle brukas som föda

men ingen ifrågasatte fisken

aldrig att någon frågade
vilka avsikter torsken hade
när den satte sina huggtänder i
pilken

som farbror Ture gav liv åt
med sina precisa spöryck
någon gång i mitten av 60-talet