då tiden var inne kastade solen sina strålar över gatans fotavtryck: dessa fallfärdiga hus av damm. hon som en gång stapplade fram på stadens gator, våra gator. han som eftergivet följde hennes fotspår. kråkorna och deras porösa ägg. det knastrar under fotsulorna när vi dricker gårdagen. allt är sig likt. klockorna vrids åt motsatt håll. fåglarnas tystnad låter sig vänta. bara en timme från att diset träder in. vi steriliserar våra drömmar.