Kustvägen

På buss 219 mot Helsingborg.

Det

Jag brukade luta pannan mot den kalla glasrutan.
Betrakta hur asfalten fläktes upp av farten.

Mitt huvud rullade på vägen
som ett femte hjul.

Ofta undrade jag
om jag nånsin skulle komma hem
igen.

5 reaktioner på ”Kustvägen

  1. Lysande här Henke!! Diktbilden är stabil och kompakt – man är kvar i bussen, kvar inuti huvudet! Som ständig klangletare framträder först de ”suckande” u-ljuden i de fem första raderna, och de krasande ljuden i ”…glasrutan. Betrakta hur asfalten fläktes upp av farten” vilket stärker bilden ännu mer. Mycket gott!

    Gillad av 1 person

    1. Skrivandet trevar sig sakta framåt – fem ”färdiga” samlingar ligger och puttrar – men har inte sänt iväg ngt ännu – , två är på skissplanet – ett slags skumt äventyrsepos & ett om väldigt fuktiga ökenfäder & -mödrar, och ett översättningsprojekt på gång + lite skrivande till ett jazz/konst/dikt-gig i mitten av mars.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s