Ifyllda konturer

Regnet upphör.
Du lagrar dina nära mellan tid och rum. I de dunkla mellanrummen står banditer och gnisslar tänder. De ser inga utrymmen att slingra sig ur. Vart de än vänder står de nedsjunkna i sönderrostade bäckar och bakom hårt bepansrade bankvalv. Klaustrofobin. Så idealiskt förädlad.

Viljan att bemästra, besudla, förringa och förvisa. Jag känner så väl igen kodspråket: De lexikala variabler KGB lämnade efter sig. Innan de gröna uniformerna sprang ur tiden.

Av jord är vi komna.

Under jord gräver vi oss ut.

(De ligger som begravda ljudspår i den frostskadade luften)

Stanken av döda kroppar lemlästar våra kroppsöppningar och vi tycker oss se ett ljus långt bortom periferin.Det lyser. Som ett vidöppet stjärnsår . Det lyser; faktiskt så lyser det.

Dit vandrar vi. Med hudflådda steg, höga på paracetamol och kremerad karens. Jag öppnar en flaska. Korken ger inte med sig. Dånet efter vakumets raseri slingrar sig genom våra hörselgångar.

Nu, först nu kan jag skönja tomheten. Alkoholen stiger. Den stiger, formerar sig och krossar stenbumlingen . Och där. I den stunden: ännu en tom flaska.

En reaktion på ”Ifyllda konturer

  1. Stentungt innehåll som får vingar av många allitterationer och flyger högt, märkligt nog, under jord! Briljant, och jag kan läsa texten från många olika infallsvinklar och ingångar, och finna mängder av guldkorn i permafrosten som tex ”Av jord är vi komna. / Under jord gräver vi oss ut.” som jag kan bära med mig upp. Mycket gott Henke!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s