det är du som solen griper
det är jag som i tungor talar
om ett ansikte utan skuggor
bortom dalen, invid den
bottenlösa baren

som en häst på gröna ängar
som en sten i uppsprätt bröstkorg
var för sig är vi densamma
men tillsammans är vi ingen

vi är
som slutet på allt liv
det liv som svävar
när resten av er
störtar

*splash*