Älskar inledningsstrofens klargula explosion!! Och denna nyans följer sedan med in i resten av dikten och in i minnet av dikt-duet som har solen insydd i bomullsklänningen – vilket är en alldeles strålande bild! Det ger mig även associationer till Nietzsches undersköna ”Ich sage euch: man muss noch Chaos in sich haben, / um einen tanzenden Stern”
Fin förhoppning i den sista strofen med den där väntande blomningen inifrån (och här föresvävar mig Nietzschecitatet igen)!
Och som klang-letare fastnar jag särskilt för ”rapsfält”/”asfalt” och ”fläderkorgen”/”bomullsklänning” (dessutom klingar dessa fyra in i varandra också) och får genklanger även i de allitterande ”vakade”/”vackra”/väntar”. Och just diktens sjungande blåser som en skön vind genom ett öppet fönster i dikten! Well done!!
Otidsenlig poesi 
Älskar inledningsstrofens klargula explosion!! Och denna nyans följer sedan med in i resten av dikten och in i minnet av dikt-duet som har solen insydd i bomullsklänningen – vilket är en alldeles strålande bild! Det ger mig även associationer till Nietzsches undersköna ”Ich sage euch: man muss noch Chaos in sich haben, / um einen tanzenden Stern”
Fin förhoppning i den sista strofen med den där väntande blomningen inifrån (och här föresvävar mig Nietzschecitatet igen)!
Och som klang-letare fastnar jag särskilt för ”rapsfält”/”asfalt” och ”fläderkorgen”/”bomullsklänning” (dessutom klingar dessa fyra in i varandra också) och får genklanger även i de allitterande ”vakade”/”vackra”/väntar”. Och just diktens sjungande blåser som en skön vind genom ett öppet fönster i dikten! Well done!!
GillaGilla