F#M7-5

Jag hade inte hört av honom på
en evighet

Från en avlägsen tid minns jag
skuggorna som ingrodda oljefläckar
i hans rotlösa ansikte
Konturer utan fasta koordinater
och ögon satta i karantän
bakom mörka Ray- Ban-glas

Bortschasad från all civilisation
i utsöndrat stjärnstoff
hopat längs med Europaväg 26
låg han och förblödde

Och barnen,
alla dessa barn
som byggde snöänglar
av hans innandöme,
som vävde samman tragik och estetik
med den formidabla dramaturgin

Och allt som kom till mig var tonerna från
klaviaturen och den raspiga rösten
där inne i den nedrökta bodegan

da da da di
da da da di
 

ooh baby
jag är så in i helvetes vaaaass
på jaaaaaaaazzz

 

da da da di
da da da diii

 

Nostalgisk paranoia skönjandes genom
basgångens solida rekyler

Som när Kerouac önskade
att än en gång få återuppleva
gammal hederlig söndagstristess

Han verkligen suktade efter
en själlös timme utan dina
andetag närvarande.

Men allt sånt är förbrukat tankegods

När synapserna är bortbrända,

när hans ryggtavla skymtar i periferin,

då vet vi
att allt är över

och vi faller som
ett regnskadat korthus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s