Hon hade stickmärken över
hela sin kropp
Värst åtgångna minns jag att
armarna var

De var fullständigt sönderstuckna
de där mjölkvita armarna
Som ett norskt oljefält
urgröpt av sylvassa industriborrar

Berättelserna om hennes stickmärken
är oändliga
Hon levde i det oändliga
under nittiotvå årstider,
en vinter borträknad

Hon brukade ofta säga:
”Jag är som en kopia
av Marilyn Monroe:
Som Marilyn, fast i
urblekta trasor”

Hennes korta kjol och
det utsmetade läppstiftet
gav henne föraktfulla blickar
när hon spatserade genom det lilla samhället
i jakt på ny ärrvävnad

I hennes jord var de många komna
och av jord blev hon följaktligen åter

Marilyn
Anna Monroe