det är inte utan viss självömkan
vi släpar våra svullna fötter efter oss,
uppför en ordentlig sluttning som
delar stan mitt itu och  får fötterna
att verka.

vi uppmanas att lägga våra ögon inuti
det sönderkrasade kalejdoskopet
och täcka de tomma hålorna med murbruk.
 
somliga ser en fiskmås intill strandkanten,
andra en brödsnyltare.
somliga drömmer om en natt på stadshotellet,
andra bränner ner det.