stinsen vid det nedlagda spåret är bortglömd

chilenaren som öppnade godisaffären på

90-talet är bortglömd

han som en gång tillhörde brandstationen

innan den korrekta kommunala benämningen blev

Räddningstjänsten

är bortglömd

den skumme ungraren som bodde i tvårummaren

och sedermera försvann från staden under märkliga

omständigheter är bortglömd

molnet som i går upplöstes av solen

är sedan länge bortglömt

 

ballerinan som graciöst dansade till speldosans sonett

är bortglömd

Tjernobyls gamla kabaréer är bortglömda

hon som blev utskriven 97 från skolan med stickmärken

i sina armveck är bortglömd

alla de bra texterna

– de med hetta, sex och vilda slagsmål, tjurfäktningar och

amputerade fyllebultar-

är bortglömda

musiken som komponerades på fysiska instrument

är bortglömd

äldre herrar som lyfte på hatten för de fagra damerna

är medvetet bortglömda

elefanterna, de rumänska clownerna, kamelerna och alla

andra som hade cirkusen som sin hemvist

är bortglömda

 

kvar finns jag

och mina ord

om jag nu inte har glömt något