Inger på puben är en sann vän av rutin och alkohol.

Hon hade i sedvanlig ordning parkerat sin rullator invid pubens

ingång, och Serhan, som äger stället, gick troget ut för att ledaga henne

uppför den sluttande trappan.

Jag satt med en Norrlands guld och skrev på min evighetsroman

som aldrig verkar finna ett slut.

Runtomkring satt ett tiotal herrar utspridda och smuttade på sina öl

och sitt billiga vin.

Sönderrivna tipskuponger och satsningar på fel hästar från dagens

lopp på Jägersro låg och skräpade på borden.

Dessa män sitter alltid med sorg i blicken och tittar ut över det långsmala

landskapet.

Ingenstans finner de något som vittnar om framgång och materiell skönhet.

Bortom pubens inrökta väggar går det att finna allt detta:

välskapta barn och intakta par, nyservade bilar och övervärderade bostadsrätter.

Men det skrämmer dessa herrar.

Det skrämmer Inger.

Det skrämmer mig.

Därför sitter vi tillsammans i detta bortglömda dryckeskadaver och hoppas att

ingen ska se oss längta.

 

Inger kom med bestämda kliv fram till mitt bord och slog sig ner.

”Nu har sjukpensionen kommit. Då kan man unna sig en whisky med cola.”

”Härligt”, svarade jag och fortsatte knåpa på mitt litterära vansinne.

”Håller du på med samma historia fortfarande?”

”Det gör jag. Det är den enda historia som utspelar sig innanför mitt pannben.”

”Jaja, då finns det inte mycket annat att göra. Fortsätt du med ditt knappande.

Jag ska inte störa.”

Hon tog en klunk ur sitt glas och vinkade till sig Serhan.

”En till. Och ge den unge herrn här en ny öl.”

”Du behöver inte bjuda mig, Inger. Jag vet hur lite du har att leva på.”

”Vad är min sjukdom värd om jag inte kan döva den tillsammans med en

snygg, ung herre som du. Dessutom ska du inte ta för givet att det råder någon nöd

på mig.”

Hon böjde sig fram mot mig pillemariskt, kupade sin högerhand runt munnen och viskade:

”Säg inget till skattemasen, men jag har faktiskt lite undanstoppat.”

”Det var som fan”, svarade jag.

”Fråga mig inte var jag har fått det ifrån bara.”

”Det skulle aldrig falla mig in.”

 

Inger svepte sitt andra glas som om hon inte hade gjort annat i sitt liv. Och hon hade

nog inte gjort mycket annat om vi ska vara helt uppriktiga. I alla fall inte de

senaste tjugofem åren. Hon sökte sig ännu en gång min uppmärksamhet.

”Du vet att jag har en bror va? En lillebror. Han är fem år yngre än jag.”

”Det hade jag ingen aning om.” Eftersom mitt skrivande inte gick något vidare denna

lördagseftermiddag, tänkte jag att jag lika gärna kunde ge henne min fulla uppmärksamhet.

”Jodå, lille Kenneth. En riktig liten odåga är han. Han har jobb och allting. En riktig

mönstermedborgare. Fast han har en böjelse som jag inte riktigt gillar.”

”Jasså? Vad är det då han gör?”

”Han åker till Thailand.”

Jag misstänkte vart hon ville komma, men låtsades ändå vara oförstående.

”Se där. Vad är det du inte gillar med att han åker till Thailand?”

”Spela inte dum grabben! Du fattar väl vad man gör i Thailand? Han köper horor.

Unga, taniga små thailändskor som han penetrerar: både i fittan och i röven.

Han har erkänt att de är fullständigt medgörliga. Det finns inget de tackar nej till.

En gång pissade han en tjugofemåring i munnen. Kan du tänka dig? Vem i helvete

går igång på något sådant?”

”Inte vet jag. Din bror verkar göra det.”

Inger tystnade. Hon tänkte att hon nog hade öppnat upp sig lite för mycket. Det är lätt

hänt när man har femton centiliter whisky innanför västen innan klockan har hunnit

bli tre på eftermiddagen.

Jag beställde in ännu en Norrlands och bad henne fortsätta.

Jag ville inte att hon skulle känna sig förnärmad. ”Berätta mer om din bror”, sa jag samtidigt som jag lade ner min dator i portföljen för att signalera att hon hade min

fullständiga uppmärksamhet.

”Nåväl. Jag ska inte tråka ut dig med en massa historier om min bror. Han är ju trots allt

min bror och jag kan inte sitta här och baktala honom bara för att jag har fått i mig

några glas för mycket och känner mig pratglad. Det är inte rätt. Men jag kan berätta om

en engelsman som han en gång träffade i Pattaya. Pattaya ska visst vara ett jävla tillhåll.

Denna engelsman berättade för Kenneth om en annan engelsman som hade åkt ner

för att söka sällskap bland småpojkar. En riktigt vidrig jävel det där. Och det ska jag säga dig, Kenneth må vara en pervers medelålders man, men sånt tycker han bara är vidrigt.

Men han lyssnade ändå på vad engelsmannen hade att säga. Och enligt honom ska det finnas ett nedlagt industriområde i utkanten av stan där västerlänningar kunde ägna sig åt de mest bisarra saker. En av dessa var ett sådant där gloryhole. Vet du vad det är för något?”

”Jodå. Ett hål som man sticker upp kuken i för att ha det skönt. Ursäkta mitt språk, men någonting säger mig att du kan ta orden.”

”Ha! Det behöver du inte oroa dig för. Nåväl, gloryhole var i alla fall vad de hade. Och denna engelsman hade en eftermiddag åkt ut till industriområdet i hopp om att få sin kuk avsugen i det där hålet. Han hade fått höra att de slog ut tänderna på unga pojkar och flickor så att avsugningarna skulle bli mer angenäma. Fy fan säger jag bara. Ett sånt elände.”

Jag visste inte om jag ville höra mer av denna berättelse. Vissa saker bör man bara inte fördjupa sig i. Det finns så mycket elände i denna värld, och för mig räckte det med att jag inte kunde få ihop min roman. Det var tillräckligt eländigt för mig. Men konflikträdd som jag stundtals är lät jag Inger fortsätta spinna vidare på sin vedervärdiga historia.

”Vad hände när han var där?, frågade jag.”

”Enligt den där engelsmannen Kenneth snackade med betalade han för sig i en lucka och

blev sedan ledsagad till ett stort rum som var utrustat med ett kompakt hål i mitten av en vägg. Engelsmannen ska ha dragit ner byxorna och stoppat in sin köttklump i det där hålet. Sen stod han och väntade på att någon skulle komma och suga av honom. Och mycket riktigt så började han känna hur en tunga började röra sig längs med sitt ollon.

”Med all respekt Inger så vet jag inte om jag orkar lyssna på detta. Jag mår uppriktigt sagt illa när jag här detta berättas för mig.” Jag var tvungen att signalera min avsky. Det fick bära eller brista.

”Äsch! Ta det lugnt grabben. Det är inte vad du tror. Du förstår, slickandet höll inte på mer än några sekunder. Det var bara en manöver för att få engelsmannen at styvna. Sen skrek den här engelsmannen till förstår du. Han tjöt rakt ut i olidliga smärtor. Långsamt föll han på knä utan att veta vad det var som hade framkallat smärtan. Han ska ha sett blod längs med hålet i väggen, och när han föll mot marken tittade han in genom hålet i ren förtvivlan. Där såg han kuken ligga avklippt på golvet. Enligt den där engelsmannen stod det en thailändare på andra sidan väggen med en häcksax. Han klippte alltså av kuken på den perverterade engelsmannen! Ha! Kan du tänka dig?”

Jag satt chockad och lyssnade på Inger. Hur kunde en försupen medelålders kvinna utan någon vidare kontakt med yttervärlden sitta inne på en sådan historia? Det var för bra för att vara sant.

”Det var alltså inget tillhåll för pedofiler?”

”Det vet jag inte. Må så ha varit. Men i sådana fall kom den här engelsmannen på besök vid ett väldigt olämpligt tillfälle. Han ska ha haft fru och barn hemma i Middlesbrough. Vad skulle han säga när han kom hem? Att han hade tappat kuken när han var på stranden? Att en vithaj hade simmat fram till honom och bitit honom mellan benen?”

Inger svepte sitt glas och reste sig upp med vinglande ben.

”Nej, nu måste jag röra på mig. Jag kan inte sitta här hela dan och tråka ut dig. Du skulle ju skriva på din roman.”

Hon fick hjälp nerför trappan av Serhan, backade ut sin rullator och försvann in mot stan. Solen började sakta gå ner. Jag tog fram min dator och började skriva ner fragment av det Inger hade berättat för mig:

Avklippta kukar/ feta britter/ pervon/feta pervon/varmt thailändskt väder/risnudlar/erektion/kukar/kukar/kukar